Är valfrihet alltid bra? På Västra skolan i Falun trivs både elever och lärare med att alla läser lika mycket trä- och textilslöjd i högstadiet. – Vi ser det som ett ämne, säger slöjdläraren Lars Samuelsson, som gått en fortbildning i jämställdhetspedagogik.
Vissa kommer att gråta. Det är snart sommarlov och de ska skiljas åt. Eleverna i klass 9C på Västra skolan har en av sina sista slöjdlektioner någonsin. Men det är fortfarande lektion som vanligt och full fart i det stora »slöjdhuset« där trä/metall och textil håller till i stora luftiga salar vägg i vägg med varandra. Eleverna går emellan rummen och det är ungefär lika många killar och tjejer i båda. Här får nämligen eleverna inte välja en slöjdart. Det är inget konstigt. Så har det varit i snart 30 år. Sedan slöjd blev ett ämne är det helt i linje med läroplanen tycker lärarna Lars Samuelsson och Kikki Hedberg. Enda nackdelen är att de måste sitta tillsammans och sätta betyg, vilket tar tid även om det är bra att två personer hjälps åt att se varje elevs förmågor. Lärarna får också fler elevansikten att hålla reda på när alla läser båda inriktningarna. Men för elevernas skull är det här bäst, det är lärarna övertygade om.
I Västra skolan delar de en helklass rakt av på två. I sjuan läser eleverna en termin textil och en termin trä/metall. I åttan och nian arbetar de mer integrerat med tre block per läsår där de först har tyngdpunkt på den ena slöjdarten, sen på den andra och slutligen arbetar i båda samtidigt. Som i dag – eleverna gör strandstolar i trä med ryggar i tyg som vissa gjort textiltryck på. I årskurs åtta gjorde de verk i betong, ståltråd och ull under det gemensamma arbetet.
Inför Uttrycks besök fick eleverna frågan om de skulle ha velat välja bara en slöjdart? Bara 2 av 30 sa ja. Eleverna har aldrig reflekterat över att de inte valt en slöjdsort.
– Vi har inte märkt någonting, säger Matteus Jönsson som sitter i textilsalen med ett orange tygstycke framför sig.
– Jag tycker det är kul att ha båda, i syslöjd blir man inte så lortig, säger han.
Kompisen Emil Granbom har en makramékrok på sig och flätar på ett svart läderarmband. Han är redan klar med sin solstol, där motivet är gjort med symaskinsbroderi. På frågan om någon slöjdart anses mer manlig eller kvinnlig tvekar han.
– Grovarbete, att såga och spika, har väl män gjort mer i åratal ...
Vilma Nyberg Keenan vid bordet intill flätar också på ett läderarmband – turkost med pärlor. Hon är intresserad av jämställdhet och tycker det är bra att ha både trä och textil.
– Jag trodde alla hade det som vi, säger hon.
Men att det finns könsskillnader mellan ämnena är uppenbart för henne. Kolla bara på lärarnas kön, påpekar hon. Och det stämmer att de flesta textillärare i Sverige är kvinnor och trä/metallärare män. Det finns dock fler kvinnliga trä/metallärare än det finns manliga textillärare.
– Det är alltid så, att tjejer gör mer sådant som killar gör. Och det som tjejer gör mest ses som mindre värt. Usch, det är sådant där gammalt som sitter kvar, säger Vilma Nyberg Keenan.
I skolor där eleverna själva väljer slöjdart brukar 80 procent av tjejerna välja textil och 80 procent av killarna tar trä/metall. Där finns naturligtvis grupptrycket med och styr, enligt Kikki Hedberg.
– I vissa kompisgrupperingar får man vara stark för att bryta sig loss och gå sin egen väg. Man får heller inte glömma bort att även om man är tjej eller kille till det yttre så kanske man ändå identifierar sig mer med det andra könet.
För att bryta med traditionen krävs att pedagogiken är ganska styrande, tror lärarna. Eleverna får möjlighet att upptäcka hela sin potential.
– De får jobba med fler material, säger Lars Samuelsson.
Om man bara har en slöjdart i högstadiet kan man förstås fördjupa sig mer och skapa mer avancerade saker, men har man båda blir kunskapen bredare.
– Det kan vara bra att kunna lite av varje i livet och ha förmågan att hantera många olika slags verktyg, säger Lars Samuelsson.
Lärarna styr ävenöver vilka sittplatser eleverna har, de är fasta för att undvika att någon hamnar utanför eller att samma kompisgäng alltid sitter ihop.
– När eleverna kommer i årskurs 7 från olika skolor försöker vi blanda eleverna så att de sitter med »nya« kompisar. Vi sätter också tjejer och killar blandat vid borden.
Eleverna verkar inte ha något emot disciplinen.
– Det är bra med någon slags struktur så inte några kommer utanför, säger Pop Buttha som står i träslöjdssalen och torkar sin nymålade stol med en hårtork.
Klasskompisen Anna Elmqvist håller med.
– Om vi fick bestämma mer skulle det nog bli mer flams.
De två tycker också det är bra att det är obligatoriskt med flera slöjdarter. För dem är könsuppdelad slöjd något historiskt.
– Det var nog mer så förut. Nu kan ju killar göra armband, säger Anna Elmqvist.
Även innehållet i slöjdundervisningen är medvetet könsneutralt. För ett par år sedan gick slöjdlärarna en fortbildning som heter På lika villkor. Det är ett jämställdhetsprojekt som pågått länge i Falu kommun där lärarna får observera sig själva och prata om normer och värderingar.
– Många lärare tyckte att kursen väckte oerhört många tankar och att diskussionerna synliggjorde mycket som man har med sig i ryggmärgen, som man inte vet om att man gör, säger Kikki Hedberg.
Få lärare reagerade negativt på kursen.
– Några kanske sa: Ska vi radera könet?! Men det är ju inte det det handlar om, utan om att alla elever ska ha lika rättigheter och möjligheter, säger Lars Samuelsson.
För att undvika onödiga hierarkier i klassrummet har Kikki Hedberg till exempel valt bort att låta eleverna sy nya kläder.
– Jag vill undvika spelet som blir i slöjdsalen när det kommer till urringningar och sidenkalsonger. Det blir lätt fokus på kroppsfixering i stället för slöjd. Alla är inte bekväma med det.
Lärarna tycker kursen hjälpt dem att utveckla ett mer könsneutralt förhållningssätt och bryta hierarkier och motverka diskriminering. De fick tänka på att inte göra skillnad på eleverna, skapa tjej- och killgrupper, eller stereotypa tjej- eller killarbeten och tro att elever tycker om en viss sak bara för att de har ett visst kön.
– Utgå från vad personen gillar i stället, säger Kikki Hedberg.
– Vi arbetar med könsneutrala arbetsområden, säger Lars Samuelsson.
Det innebär att uppgifterna inte är traditionellt könskodade, utan att man i stället lär ut en viss teknik som används av alla. Inom uppgiften sätter sedan eleven sin personliga form och prägel på föremålet – som ibland blir traditionellt könsbundet.
– Man kan se att det blir mycket dataspelssymboler för grabbarna, säger Kikki Hedberg.
Samtidigt handlar det också om trender i stort, om det är svartrock eller ljust och fräscht som gäller. På några av tjejernas solstolar i klass nio syns till exempel rosa cupcakes och texten »sminkstylist«. Men en som bryter med den ljusa, pastelliga normen är Klara Johansson som står med hörlurar i öronen och målar på en nattsvart strandstol. På hennes tygtryck finns en tekopp. Och den handlar inte om väninnefikor med tända ljus och dubbelfattning.
– Jag är med i en tv-spelsklan som har symbolen en tekopp, förklarar hon.
I träslöjdssalen skruvarShawon Kazi i skruven på den sista slån. Hans tygtryck visar hans personliga intressen och värderingar. Mode, jämlikhet och USA. Där står ett namn: »Adrian Hammond«, som är ett amerikanskt klädmärke. Stolen har även fått en amerikansk flagga. Färgerna går annars i svart och vitt.
– Det symboliserar jämlikhet mellan människor, säger han med ett leende.
– Stolen symboliserar Shawon, säger hans tjejkompis.
Även om många elever inte bryr sig om förlegade gamla könskoder så är slöjd ett traditionstyngt ämne där normer kan behöva utmanas.
– Det är fortfarande få killar som väljer att arbeta i spets, till exempel, säger Kikki Hedberg.
Ett sätt att problematisera genus är att visa att det inte alltid sett likadant ut.
– Män stickade Ludvig den XIV silkesstrumpor till exempel, säger hon. På den tiden var också spetsar en självklarhet på hovets män.
Tar man som lärare fasta på det centrala innehållets texter om »slöjd i världen« kan man visa hur olika det ser ut i olika delar av världen när det gäller vem som gör vad.
– På ön Taquile i Peru till exempel är pojkarnas mandomsprov att sticka en mössa, berättar Kikki Hedberg.
I textilsalen i Falun har någon satt på Spotify på datorn. Love Never Felt so Good med Michael Jackson flödar ut i det ljusa rummet och några börjar ta danssteg. En kille och en tjej sitter mittemot varandra och gör en klapplek med handflatorna, som om de vore små igen. Det är uppbrottsstämning – från lektionen, skolan, klassen, högstadiet – och från gamla könsroller.
Text: Elisabeth Richter