Slöjd blir politik

Marie Koch har undersökt vad som händer när traditionellt hantverk flyttas ut till stadsmiljön – i form av textilgraffiti. Den nya kunskapen kan leda till en förändrad syn på slöjdämnet. – Slöjd kan till exempel användas för att uttrycka politiska budskap, säger hon.

Ett virkat plaggpå en staty, ett värm­ande fodral runt en soffa eller ett broderi på bussätet. Textilgraffiti, ofta i starka signalfärger, dyker upp på de mest oväntade platser i staden.

– När jag hörde talas om den nya subkulturen med textilgraffiti i storstäder, blev jag väldigt nyfiken. Jag ville bland annat ta reda på om textilaktivisternas kreativitet kunde ge inspiration till slöjdlärare, säger den danska forskaren, pedagogen och bildvävskonstnären Marie Koch.

Forskningsstudien, som gjordes vid Åbo Akademi, startade 2008 och pågick under fyra år. Marie Koch har intervjuat åtta nordiska textilaktivister om deras textila alster som placerats ut på offentliga platser.

– Samtliga aktivister berättar att de vill överraska och göra människor glada. Men ofta vill de även kommunicera ett budskap med sin textilgraffiti.

Som exempel berättar hon om när en av aktivisterna skapade ett nytt ord, »shoporexi«. I samband med julhandeln i Stockholm stickade aktivisten en stor benvärmare med texten »shoporexi« som hon satte upp runt en lyktstolpe vid ett av stadens största shoppingstråk. Tanken var att människor skulle stanna till i köprushen och börja fundera kring sina behov av att konsumera.

– I intervjuerna framgår det att flera av aktivisterna vill få människor att börja reflektera över sin livsföring och väcka­ tankar om exempelvis hållbarhet, feminism, konsumtion och hälsa.

Eftersom textilgraffitin inte är laglig, plockas den ibland snabbt bort från offentliga platser. Men det är vanligt att aktivisten själv dokumenterar graffitin, till exempel genom att fotografera och lägga ut bilder på Facebook, Twitter och bloggar.

– På så sätt bevaras textilgraffitin och sprids från den lokala platsen ut i världen. De sociala medierna gör att aktivisterna når ut med budskap till många människor.

I sin forskning utgår Marie Koch från sociokulturella teorier, exempelvis Roger Säljös teoribildning om artefakter och att lärande sker i interaktion mellan individer. Hon resonerar kring att innebörden i textilaktivisternas alster (som i avhandlingen kallas för artefakter) uppstår i ett socialt sammanhang.

– Om ingen ser textilgraffitin har den ingen effekt. Det är när betraktaren börjar reflektera och samtala med andra om vad de ser som förståelsen av innebörden växer fram.

Att textilgraffiti signalerar ett icke språkligt budskap och är placerad på oväntade platser gör att överrasknings­effekten oftast blir stor och att graffitin får mycket uppmärksamhet. Marie Koch menar att textilgraffitin är ett kraftfullt och fredligt uttryckssätt, som till exempel kan användas för att föra fram politiska budskap i den demokratiska debatten.

– Slöjden får en kommunikativ bety­­d­else som inte funnits tidigare. ­I stället för att slåss eller kasta sten kan man använda stickor och garnnystan för att forma politiska budskap. Vem hade kunnat tro det om slöjdämnet för några år sedan?

Hon anser att slöjden i skolan måste börja betraktas på ett helt nytt sätt. Teknik som mobiltelefoni och datoranvändning medför att klassrummet förlorar i betydelse och att andra rum för lärande och kommunikation uppstår. Genom att göra slöjdföremålen tillgängliga på andra platser, exempelvis på sociala medier eller i offentliga miljöer, uppstår nya betydelser i interaktionen med människor. Hon menar också att slöjden blir mer jämförbar med de teoretiska skolämnena.

– Det är inte längre självklart att de politiska diskussionerna hör hemma på samhällskunskapslektionerna. I slöjden kan eleverna upptäcka andra sätt att uttrycka sina åsikter på.

Samtidigt menar hon att det är viktigt att slöjden i skolan även fortsättningsvis lär ut de grundläggande hantverks­teknikerna. Hon berättar att textilgraffitin har bidragit till ett ökat intresse för gamla hantverkstekniker som stickning, vävning och virkning.

– I dag behöver vi inte sticka våra strumpor och vantar själva, men hantverket får inte glömmas bort. Den kunskapen ligger till grund för att kunna skapa modernare former av hantverk.

I sin avhandlinglyfter Marie Koch fram hur skapandet av textilgraffiti även har en filosofisk dimension. Titeln på avhandlingen »Jag stickar, därför finns jag« refererar till ett blogginlägg av den svenska textilaktivisten Brunaluna när hon beskriver sig själv. Inspirationen är hämtad från filosofen René Descartes sats »Jag tänker, alltså finns jag«.

– Textilaktivisterna uppger hur de får utrymme att fundera över sina egna liv samtidigt som de till exempel väver och stickar. Slöjdandet får en rogivande funktion, ungefär som yoga eller meditation, som gör det möjligt att utforska identiteten.

Marie Koch har fortsatt att forska. Vid Designskolen Kolding i Danmark undersöker hon gemensamma processer i slöjd och matematik.

– Jag tror att ämnena kan dra nytta av varandra. Många sätt att lösa problem på är samma i slöjd och matematik, säger hon.

– Vi måste börja se slöjden utifrån nya perspektiv..