Är det svårt att sätta betyg i slöjd som är ett ämne men med två inriktningar?
– Det kan vara svårt eftersom undervisningen oftast är organiserad i två material, två salar och med två lärare som båda har information som ska ligga till grund för betyget. Men att vara två kan också vara en styrka genom att lärarna diskuterar med varandra.
Hur ska lärarna bedöma och sätta betyg när eleven är stark i textil men svag i trä- och metall eller tvärtom?
Det finns en missuppfattning att det är elevens »duktighet« som ska betygsättas, men det är det inte, utan elevens kunskaper och förmågor i relation till kursplanens kunskapskrav. Där står inget om i vilka material eleven ska ha arbetat.
Vilken är den största utmaningen för slöjdlärare i betygsättningen?
– Att förstå och tolka kunskapskraven, samt att förmedla information till eleverna. Många elever får inte veta vilka kunskaper de ska förvärva i de olika delmomenten, de arbetar bara på med liv och lust, men kanske upptäcker på slutet av terminen, eller genom betyget, att de inte har uppnått alla delar av kunskapskraven, bara för att läraren inte har talat om för dem vilka förmågor de skulle ha utvecklat genom de olika uppgifterna.
Hur ska det ändras?
– Om läraren och eleven är överens om vilka förmågor som står i centrum i de olika arbetsområdena, vad det innebär, hur det kan ta sig uttryck och på vilka grunder elevens insats kommer att bedömas, ökar rimligen möjligheten för läraren att ge relevant respons och för eleven att få ett så bra betyg som möjligt.
Vad behövs för en bättre betygssättning i slöjd?
– Fortbildning och diskussioner. Jag har talat om betygssättning med många slöjdlärare och upplever att många känner sig tryggare efter en dags diskussioner. Det finns elva olika delar i kunskapskraven i nian. Om man började förklara dem för eleverna i sjuan, och alltid angav vilka förmågor som står i fokus inför ett nytt arbetsområde, skulle många elever kunna uppnå ett högre betyg, tror jag.
Annika Dzedina