Vad har samhällsengagemang med kreativitet att göra? Mycket, om man frågar slöjdlärarna på Södra Ängby skola. Beväpnade med budskap i trä och garn bildar eleverna i årskurs åtta en slöjdgerilla.
Vårljuset tränger igenom verkstadens små fönster uppe vid taket. För att se vad aktivisterna där inne håller på med måste du ligga platt på marken utanför. Se! In genom dörren går några ur gerillan – ett gäng killar i fjortonårsåldern – och hämtar träföremål och verktyg i skåpen.
– Jag har planeringarna här om ni vill titta på dem, säger slöjdläraren och ledaren Helena Mårdh, med en bunt plastmappar i handen.
Eleverna slår sig ner runt hyvelbänk-arna och börjar sandpappra, såga, skissa och fila. De är inne på nionde veckan i projekt Gerillaslöjd där de samarbetar med en partner i textilslöjden och tillverkar föremål med slagkraftiga budskap. Verken ska sedan helt olagligt ställas ut i det offentliga rummet. Den globala konströrelsen craftivism, med slöjd- och stickgraffiti, har därmed nått ända till skolbänkarna i Bromma.
Många elever har valt politiska teman som miljö och fred i sina projekt.
– De är mycket mer kreativa än vad de ger sig själva beröm för, säger Helena Mårdh.
Alexander Torrico Olsson använder raspar och sågar på en kantig träklump som ska bli rund. Han bygger ett bi. Biet ska bli likt en leksak – men med ett allvarligt budskap om sexualitet och tolerans.
– Vi tänkte skruva till det lite genom att göra ett bi och klä det i pridefärger, säger Alexander Torrico Olsson.
Idén fick han och kompisen Klara Rask från ett av hennes halsband där det står »Be happy«. Frasen kommer de återanvända i en ordlek. Till varje slöjdföremål ska det finnas en skylt med en kort text i en pratbubbla. I deras ska det stå »Bee happy, bee bisexual«.
– Vi vill uppmana till att det är okej att sticka ut.
Spånet yr runt Léon Aysas kontursåg. Han gör en gubbe och en tiger i trä för att uppmärksamma tjuvjakt. Slöjduppgiften han fått är annorlunda tycker han.
– Ganska rolig, men hyfsat svår …
Samiha Bhuiyan instämmer.
– Jag tycker det här är roligare, att det är en tanke bakom, säger hon.
Hon gör en indisk elefant som ska stå i smutsigt vatten.
– Här i Sverige slösar vi för mycket med vatten, medan det inte finns rent vatten i Indien.
Tidigare har eleverna mest gjort saker till hemmet: en pall, en skärbräda, ett kryddskåp … Nu måste de tänka på ett annat sätt. Enligt lärarna har projektet gjort det tydligare hur eleverna prövar idéer, bemöter olika problem och samarbetar.
Make love not war! Fredssergeanten Carl Uche står vid borrmaskinen och gör hål i en träpistol – som ska skjuta ut en blomma i garn när den är färdig.
– I stället för att skjuta och kriga ska man ge varandra blommor och visa kärlek, säger han.
I vanliga fall är det inte tillåtet att göra vapenatrapper i skolan, men i det här fallet har läraren Helena Mårdh gjort ett undantag. Budskapet är ju »Give peace a chance«!
– Här kunde jag köpa det, säger hon.
En fridfull relief av Buddha är målet med ett annat projekt, som kommer kräva mycket arbete med bildhuggarjärn innan det når Nirvana. Även eleven som gör en träklocka med en evighetssymbol på urtavlan tycks ha ett budskap om mindfulness.
I uppgiften ingår att eleverna ska använda sig av tekniken centrumtappning i trä och metall och virkning och stickning i textilslöjden – i övrigt är skapandet fritt. Konstverken ska ställas ute i närområdet, till exempel utanför tunnelbanan, i minst en vecka. Sedan ska eleverna gå och kolla vad som hänt med dem. Enligt lärarna är osäkerheten en del av processen när man arbetar med gerillaslöjd. När man är klar och lämnar verket förlorar man som skapare kontrollen.
Axel Bredwad täljer med ett stämjärn på en hand i lindträ med lätt krökta fingrar.
– Böjningen gör den mer verklig, ger en bättre känsla, säger han.
Han är lite orolig för vad som ska hända sedan, efter allt jobb han lagt ner.
– Det känns onödigt att den ska ställas ut, eftersom den kan bli tagen. Jag hade hellre ställt ut den i skolan.
– Det är en del av projektet att när vi placerar ut sakerna är de inte våra längre, utan det offentliga rummets, säger Helena Mårdh.
En trappa upp från träslöjdssalen sitter några elever och arbetar i textil. Klara Rask har fått göra om sin stickning till biet i pridefärgerna. Den första blev i fel mått.
Att sticka och virka in träsaker kräver mycket mätande och matematik. På bänken har hon de andra delarna till biet, de små virkade vingarna i vitt och den lilla, lilla blå tätstickade mössan som biet ska ha på sig. Hon känner sig kreativ av uppgiften, säger hon.
– Det är roligare att tänka ut beskrivningen själv.
– Ja, att komma på egna idéer, instämmer Johan Granath som sitter intill henne.
Han virkar på en gubbe i olika färger som han fyllt med vit stoppning. Den ska få en soptunna och budskapet: »Gör en insats för miljön – tillsammans gör vi jorden grön«.
– Det ser riktigt pilligt ut det där Johan, säger textilläraren Siv Norman och kollar in virkningen.
Hon har följt eleverna sedan tredje klass och vet vad de kan sedan tidigare och hur mycket hon kan släppa dem fria. Redan förra hösten fick de börja utforska eget skapande med temat återbruk. I nian ska de få sy egna kläder. Konstnärliga, öppna projekt lockar fram nya förmågor tycker Siv Norman, men det kan också utmana.
– Här finns inga färdiga lösningar utan de får tänka själva. Det kan vara svårt för en del när det finns för mycket att välja på.
Många av eleverna använder starka färger i sina garnval och det kan nog ha med förebilderna att göra.
– De ska ju synas, vi har pratat om att det ska vara som utropstecken, säger Siv Norman.
Innan de började med gerillaslöjden höll lärarna inspirationslektioner om craftivism och visade bilder och videoklipp från gatuslöjdskonstnärer.
– Jag tror det är av stor vikt för en del av eleverna att visa exempel för att starta upp deras fantasi. Men man ska inte visa alltför många för då kan de begränsa i stället, säger trä- och metalläraren Helena Mårdh.
Lärarna har även föreläst om gatukonst, subkulturer, stickgraffiti och rondellhundar. Idén till gerillaslöjden kom från trä- och metallslöjdläraren Kristina Lindgren och textilslöjdläraren Lova Kempe som startade temat med sina åttor förra året.
– Lova berättade för mig att hon skulle tycka det vore kul att virka in något på skolan samtidigt som jag hade liknande idéer fast med träalster, berättar Kristina Lindgren.
Idén slutade med elevprojektet gerillaslöjd och en instickad staty av en hund utanför skolan.
Huruvida det är lagligt eller lämpligt att låta elever »skräpa ner« det offentliga rummet utan tillstånd tar lärarna med ro. Figurerna står bara ute i en vecka påpekar Kristina Lindgren.
– Det ska ju vara gerilla. Man kan inte alltid följa alla förordningar. Vi vill ju berika – inte förstöra.
Lärarna tycker eleverna verkligen utvecklar kreativiteten i uppgiften de fått. De tror det beror både på friheten att skapa själv och på att eleverna jobbar i par.
– De kan dra ur varandra idéer, säger Helena Mårdh.
En annan nyckel till uttrycksglädjen tror lärarna är att alla utgår från ett budskap. Att de vill säga något först och sedan bestämmer hur det ska gestaltas. Det kan också bli effektivt visuellt utan att man behöver kunna jätteavancerade tekniker.
– Det här har väckt deras lust att skapa. Elever till mig har tidigare sagt: Jag har ingen fantasi, men när man pratar med dem och visar inspirationsbilder så märker jag att det finns hur mycket som helst inom dem, säger Helena Mårdh.
Text: Elisabeth Richter