Slöjdens försvarare

För att höja slöjdens status i samhället behöver slöjdlärarna bli bättre på att berätta om vilka kunskaper som ämnet ger. Det menar Lillemor Praetorius som är förstelärare i slöjd på Ånässkolan i Göteborg.

En lång källargång leder fram till salen för trä- och metallslöjd. Utanför klassrumsdörren hänger ett omväxlande schema som visar hur slöjdläraren Lillemor Praetorius arbetsdagar ser ut. En vanlig måndag börjar med deltagande i skolans trygghetsteam, följt av rastvakt, slöjdlektioner och möte i arbetslaget för årskurserna 4–6.

– Salens isolerade placering här i källaren är en nackdel. Min strävan är precis tvärtom, jag vill ha mycket kontakt med andra när jag jobbar. Det är i relationer som vi utvecklas, säger hon och sveper den virkade sjalen tätare omkring sig i den kylslagna slöjdsalen.

Lillemor Praetorius är utbildad för att kunna arbeta med både hårda och mjuka material i slöjden. Men för närvarande undervisar hon enbart i trä- och metallslöjd samt i teknik. På Ånässkolan, som är en F–6-skola, börjar eleverna med slöjd i årskurs 3. De skiftar terminsvis mellan textilslöjd och trä- och metallslöjd. Textilslöjden är placerad högst upp i skolbyggnaden, på sjunde våningen.

– Jag och min slöjdlärarkollega har en stark vilja till samarbete, men praktiskt blir det svårt att få till när avståndet mellan salarna är så stort.

De tio eleverna i klass 5 jobbar med egna idéer och konstruktioner i trä- och metallslöjden. Isac Lundberg tillverkar en låda av trä och metall för förvaring av spelkonsoler, Alicia Johansson gör ett nyckelskåp och Natalia Prckova hugger ut ett tredimensionellt hjärta ur en träbit.

– Lillemor, jag fick med en bit av hjärtat av misstag, utbrister Natalia Prckova besviket.

– Men det går säkert att rädda. Kan du komma på något sätt? säger Lillemor Praetorius.

– Jag kanske kan göra hjärtat mindre, säger Natalia Prckova.

– Det är en jättebra idé att förändra formen lite. Tänk på att rita ut hjärtformen i förväg med blyerts, så att du inte tar bort för mycket med bildhuggarjärnet.

Natalia Prckova gillar att ha slöjd. Hon tror att hon kommer att ha nytta av kunskaperna när hon blir vuxen och ska bygga något på egen hand.

– Jag funderar på att bli slöjdlärare. Det verkar vara roligt, man får göra saker med händerna och hjälpa sina elever.

Isac Lundberg har fått problem med en hyvel när han ska hyvla träpinnar till sin låda. Han vinkar till sig Lillemor Prae-torius för att få råd. De kommer fram till att testa en annan hyvel med vassare hyvelblad. Hon passar samtidigt på att titta på hans skiss och skriftliga planering för arbetet. De pratar om hur han ska få fast sidorna på lådan.

– Hon är bra på att visa och förklara hur man ska göra, säger Isac Lundberg.

Han brukar prata med sin slöjdlärare när hon är rastvakt ute på skolgården.

– Lillemor känner alla elever på skolan. Händer det något så vågar alla gå fram till henne, säger han.

Lillemor Praetorius, 39 år, har arbetat som slöjdlärare i tretton år. Men det var inget självklart yrkesval.

– Jag var väldigt musikintresserad som ung och spelade klarinett i olika orkestrar. Det ledde till att jag gjorde lumpen i Arméns musikkår Norrland. I det militära upptäckte jag att befälen bemötte oss på olika sätt och deras bemötande påverkade gruppen och våra prestationer.

Erfarenheterna från lumpen fick henne att vilja arbeta med att utveckla relationer och leda grupper.

– Jag bestämde mig för att bli lärare. Men jag bytte inriktning flera gånger. Det började med musik, men under lärarutbildningen stötte jag på andra som pluggade teknik och slöjd. Det var inspirerande. Eftersom jag gillar att jobba med händerna, kändes det rätt för mig med de ämnena.

Hon har inte ångrat sitt yrkesval. Att möta elever och kollegor känns meningsfullt.

– Det bästa är när jag märker att en elev har förstått och börjar lita till sin egen förmåga.

Den här eftermiddagen ska Lillemor Praetorius hålla i en nätverksträff för slöjdlärarna i stadsdelen. Hon började leda nätverket, då hon tillträtt tjänsten som förstelärare i slöjd för snart ett år sedan. Som förstelärare vill hon ta chansen att driva frågor som är angelägna för slöjdlärare.

– Vi jobbar ofta ensamma och det finns behov av att möta slöjdlärarkollegor. I nätverket kan vi prata om hur vi gör och tänker, till exempel kring bedömning. För egen del hämtar jag kraft och utvecklas i min yrkesroll genom de pedagogiska diskussionerna.

Till hösten planerar hon att besöka slöjdlärarna ute på skolorna.

– Det handlar om att bygga upp relationer och få en bild av slöjden i stadsdelen.

Hon sitter också med i skolans utvecklingsgrupp, där förstelärarna på skolan träffas.

– Arbetet i utvecklingsgruppen är fortfarande väldigt nytt, så vi jobbar med att hitta en struktur. Men min förhoppning är att jag ska kunna vara med och påverka. Jag skulle till exempel vilja att det fanns ett större helhetstänkande på skolan med fler ämnesövergripande samarbeten.

Under flera år arbetade Lillemor Prae-torius fyra dagar i veckan som huvudskyddsombud för Lärarförbundet i Göteborg. Men för två år sedan började hon längta tillbaka till att undervisa på heltid. Hon bestämde sig för att söka jobbet som slöjdlärare på Ånässkolan. Ganska snart fick hon även frågan om hon ville vara med i skolans trygghetsteam som jobbar förebyggande mot mobbning, diskriminering och kränkningar.

– Det är klart att jag sa ja! Jag gillar att analysera och se sammanhang. Och göra nytta.

Lillemor Praetorius är medveten om att hennes engagemang i skolutvecklingsfrågor, gör att hon blir synlig i kollegiet. Samtidigt vill hon inte sticka ut. Hon värdesätter samarbetet i arbetslaget och upplever inte någon prestige mellan olika ämnen på skolan. Däremot är hon bekymrad över slöjdämnets status i samhället.

– Det är som att beslutsfattarna missar värdet av de kunskaper som finns inom slöjden. Till exempel att eleverna lär sig att följa en arbetsprocess från början till slut, att de lär sig att förändra ett pågående arbete och kommunicera med varandra. Upplevelsen av tillfredställelse när handen och hjärnan samarbetar, är en annan viktig erfarenhet.

Men frågan om hur slöjdens status kan höjas i samhället, har hon först svårt att svara på.

– Jag tror att det handlar om att vi slöjdlärare måste bli bättre på att berätta om vad slöjden ger och att det är viktiga kunskaper för eleverna att ha med sig ut i samhället. Forskning visar hur förmågor som inte är direkt synliga utvecklas genom slöjdande, till exempel att elevernas relationer utvecklas, de byter roller och visar varandra. Att använda aktuell slöjdforskning när man ska organisera undervisningen i skolan kan vara en väg att göra slöjden mer tydlig.

Lillemor Praetorius berättar att det inte alltid räcker med ett starkt engagemang för att kunna påverka skolans organisation. I förra veckan höggs ett hundraårigt valnötsträd ner i den gamla skolträdgården utanför skolan. Anledningen var att flera barn fått allergiska reaktioner av valnötterna.

– Jag bad om att få ta hand om virket om trädet skulle tas ner. Trädet har betytt mycket för eleverna och skulle kunna användas i den pedagogiska processen i slöjden.

På väg hem från en resa i Danmark nåddes hon av beskedet att valnötsträdet blivit nedtaget och borttransporterat. Hon och hennes man körde direkt från färjeterminalen till skolgården. De kunde förnimma lukten av färskt trä när de kom fram. Men trädet var borta. Efter några telefonsamtal fick hon veta att trädet malts ner till flis och körts till ett värmekraftverk – trots hennes önskemål om att tillvarata virket och trots skolans uttalade policy att jobba med återbruk.

– Vi har dessutom haft inköpsstopp i slöjden och virket var värt minst 50 000 kronor.

Helst skulle hon i sin besvikelse vilja springa in till ansvarig chef och säga något argt. Men hon vet att det inte leder till något konstruktivt. I stället funderar hon på att föreslå att hon kan få virket från något annat ädelträ som fälls i kommunen.

– Jag tänker först ut en lösning och handlar sen. Det är sådan jag är.