Jag bytte skola för ett par år sedan och under semestern kom jag att gå förbi min gamla skola för att se vad som hänt sen jag var där. Mina tankar gick direkt till hur salen var utformad och vilka möjligheter jag hade i användandet av den och utrustningen som fanns i undervisningen. Jag var tillbaka i gamla hjulspår igen kom jag på rätt snabbt. För något som slog mig var: hur kunde jag missa den underbara parken som ligger bara 100 meter bort från skolan? Parken är ju som gjord för uteslöjd. Att man kan bli så »hemmablind«, det är inte bra varken för mig eller för eleverna. Nu menar jag inte att man ska byta skola för att bryta sin gamla vana, men kanske skulle man försöka se sin situation ur ett annat perspektiv och med andra glasögon ibland.
Just uteslöjden och dess möjligheter har kommit att bli något som jag ser mer och mer som en tillgång för att utveckla både mig själv och elevernas tankesätt och kreativitet. Jag har valt att kalla naturen för »uterummet« när jag pratar med kollegor, elever och studenter, för det är ju ett stort rum som inte har några väggar. Den begränsning som detta rum utsätts för, är från de som deltar i aktiviteten som händer i detta rum. För visst ger vår vanliga slöjdsal många gånger stora begränsningar i bland annat val av material, tekniker, lösningar. Det är som att det ibland sitter något i väggarna som gör att både elever och vi lärare många gånger blir inrutade i våra tänkesätt kring lösningar och annat.
För mig är uterummet den ultimata salen, där bland annat kreativitet och problemlösningsförmåga får fritt spelrum hos den enskilde eleven, men även i gruppen som helhet. Här talar vi inte om mjuka eller hårda material, utan här är materialen ett och de används efter vad situationen kräver. Att låta eleverna exempelvis vara med och laga sin egen mat över öppen eld och utifrån detta fundera och tillverka egna alster för att kunna äta denna mat, är verkligen en autentisk uppgift, som kräver både problemlösningsförmåga och kreativitet.
Kan vi enbart använda uterummet i vår undervisning och nå alla mål? Ja, jag ser inget som skulle hindra detta, men jag ser en fara i att bli låst vid en form av undervisning. Jag tror att en blandning av vanlig sal och uterummet ger eleven en större möjlighet och lust att lära. Att skapa lust och intresse är något som ämnet slöjd inte har haft något större problem med under åren. Men att skapa nya undervisningsformer är inte alltid så lätt och att få eleverna med på banan är kanske inte det lättaste alltid heller, då man är van vid de gamla traditionella salarna.
Text: Joakim Andersson