I radions programKulturnytt kunde vi för ett tag sedan höra om det sjunkande söktrycket till högskoleförberedande konst- och designutbildningar. I inslaget beskrivs också att de elever som söker högre estetiska utbildningar har sämre praktiska grundkunskaper än tidigare, vilket förklaras med att de estetiska ämnena har behandlats styvmoderligt i skolan; obehöriga lärare har anställts och på ledningsnivå förstår man inte de estetiska ämnenas syfte. I reportaget uttrycks även en oro för vad detta kan innebära för svensk modeindustri, som på senare år rönt stora framgångar både nationellt och internationellt.
Tyvärr anser jag att den bild som reportaget visar på till stor del är sann. Ur slöjdens perspektiv har ämnets roll och värde genom åren förändrats och förminskats, både innehållsmässigt och tidsmässigt. Att elevers kunskaper i ämnet ska kunna ha samma kvalitet, trots att ämnet minskas i tid, är en omöjlighet. Att utveckla färdigheter i ett hantverk tar tid och kräver tålamod. Handens och hjärnans kunskaper i att utföra ett hantverk måste läras, repeteras och ges tid att mogna fram.
En aspekt som också förändrat kvaliteten på elevernas kunskaper, anser jag också vara de minskade krav som ställs på utbildningen till slöjdlärare. Förr krävdes grundkunskaper för att komma in på ettämnesutbildningen till slöjdlärare. I dag krävs inga grundkunskaper, vilket innebär att utbildningen måste börja på en mycket lägre hantverksmässig nivå, och utbildningen till slöjdlärare måste dessutom kombineras med ett annat ämne. Detta innebär att de slöjdlärare som utbildas i dag inte har samma kvalitet som de som utbildats tidigare.
Den som tror att slöjden enbart handlar om att tillverka saker för nöjes skull tror fel. Redan på Otto Salomons tid syftade slöjden till arbetsfostran genom slöjd, då ett industrisamhälle i vardande skulle förses med ordentlig arbetskraft. Syftet med slöjd av i dag är att eleven genom att genomföra en konkret arbetsprocess, från idé till färdig produkt och analys, ska träna på och utveckla ett nyfiket och experimentellt arbetssätt. I den senaste läroplanen lyfts entreprenörskap och företagsamhet, som utvecklas genom detta arbetssätt, fram som viktiga ur ett samhällsperspektiv. Det är därför som jag med stor förvåning tar del av Nya Moderaternas utspel, i ett reportage i TV4 och en debattartikel i Aftonbladet av Tomas Tobé och Hanif Bali. De menar att slöjden ska göras till ett valbart ämne till förmån för det nya ämnet programmering.
Jag ifrågasätter inte att elever kan behöva träna programmering inför framtiden. Men jag ser dock inte att slöjd ännu en gång ska reduceras och behöva avstå tid. Slöjd är ett ämne som är viktigt för samtliga elevers utveckling i skolan. Det finns förmågor som tränas genom slöjd, ett exempel är den spatiala förmågan, som aldrig kan kompenseras av ämnet programmering.
Slöjdens innehållhar alltid haft ett starkt förhållande till den tid vi lever i. Att tro att de förmågor som utvecklas genom hand och tanke i slöjd inte kommer vara aktuella i ett framtida samhälle är ett stort misstag. Ett framtida samhälle kommer fortsatt att behöva arbetskraft på olika nivåer med hantverkskunskaper om material, metoder och verktyg. Ett framtida samhälle kommer också, på alla nivåer, att behöva människor som behärskar ett nyfiket och experimentellt arbetssätt med analysförmåga. Ett framtida samhälle behöver också människor som kan och vet hur man utför praktiska saker på egen hand, för nytta och fritid. Det är därför avgörande att framtidens skola ska sträva efter att ge eleverna de bästa förutsättningarna och är ett starkt argument för att behålla slöjden oförändrad i skolan.
Det förslag som Nya Moderaterna har lagt vittnar, förutom om stor okunskap om slöjdens innehåll och syfte, på en okunskap om den samhällsekonomiska aspekt som finns inom slöjdområdet, vilket bland annat detaljhandelns framgångar inom hem och inredning ihop med de senare årens DIY-rörelse vittnar om. Mitt råd till styrande politiker blir därför att slå vakt om slöjdens möjligheter i att, tillsammans med övriga estetiska ämnen, vara ett redskap för att utbilda de kreativa medborgare som utvecklingen av det framtida samhället kommer att kräva.
Kristina Jönsson Nuszkowski, slöjdlärare