Matematik, konkretiserad ned till minsta galvaniserade skruv. På Nyarpsskolan i Bankeryd räknar, snickrar och syr femmorna sig fram till – en solstol.
Klassrummets stora fönster vetter mot Vättern, en svindlande utsikt även i dagens grådis. Vi är i Bankeryd, någon mil norr om Jönköping. Sångerskan Nina Persson och KD-ledaren Göran Hägglund har satt tätorten på kartan.
Här på Nyarpsskolan har klass 5E matematik. Lektionen handlar om vad den solstol de håller på med i slöjden kommer att kosta att tillverka. Först ska de gissa, därefter beräkna den totala kostnaden – och visa hur de gör. Jan Samefors är ämneslärare i matematik och NO och jobbar i tre av femmorna på skolan. Han sätter upp en lathund med alla stolens mått och beståndsdelar på tavlan, från virke och skruv till sytråd och vlieseline.
– Vad betyder lpm? frågar han klassen.
Simon Persson kan svaret – löpmeter – den enhet man mäter och köper bland annat virke i. Till det kluriga med uppgiften hör att räkna ut hur mycket som går åt av de två träslag som ingår i stolen och vad det kostar.
– Kan vi få in stolen, Hugo, ber Jan Samefors.
In kommer slöjdläraren Hugo Larsson med den prototyp till solstol som han själv har tillverkat inför uppgiften. Modellen är den klassiska, hopfällbara, som består av två platta delar – rygg och sits. Tanken är att en konkret modell ska göra det enklare för eleverna, både att räkna och att slöjda.
Klassen flockas kring stolen och vid tavlan, miniräknare och linjaler går varma. Jan Samefors cirkulerar bland eleverna.
– Tänk på enheterna – 6 gånger 35 centimeter, vad blir det i meter? Det är nu man ska avrunda uppåt! kommenterar han.
William Lagerkvist och Noel Hektor Radovanovic är bänkgrannar. De har gissat samma kostnad för stolen – så när som på en krona.
– Det hjälper att vi håller på med stolen i slöjden samtidigt, tycker Noel.
William funderar över hur stor skillnad det skulle bli i kostnad för en handgjord stol jämfört med om en robot skulle göra den.
– Ja, vi har även diskuterat att lägga till arbetskostnad som en parameter i den totala kostnaden, säger Jan Samefors.
Han tror att det går att utveckla den här formen av samarbete mellan ämnen, och att det säkert blir mer av det mellan slöjd och matematik framöver.
– Det känns helt naturligt då man kan få in konkret matematik i nästan allt som tillverkas i slöjden. Barnen får en påtaglig bild av hur matematiken används i praktiken.
På andra sidan skolgården har 5D slöjd.
– Välkommen till verkstan, hälsar Hugo Larsson, och visar vägen in till träslöjdssalen.
Eleverna jobbar med samma frenesi som Disneys tomtenissar i tv på julafton, det är bara soundtracket som saknas. Terminen är snart slut och trädelen av stolarna måste bli klar.
En mättad doft av linolja ligger över salen. Filippa Sundman och Tilda Pettersson delar på en arbetsbänk. De målar först sina stolar med en blandning av bets och vit målarfärg.
– Tar man bara färg skavs den lätt av, berättar Filippa.
Därefter ska stolarna strykas med linolja blandad med balsamterpentin, för bättre finish och för att träet ska tåla regn. Varje droppe färg räknas med i kostnaderna. Enbart linolja till en stol går på 3:50 kronor.
Borta i hörnet vid färgproverna håller Simon Pelz och Max Sundberg på att måla sina stolar röda.
– I stället för att köpa en dyr stol kan man göra en själv, säger Simon Pelz.
När stolen blir färdig tänker han behålla den själv, perfekt att ta med när han ska
kolla på speedway. Simon vill bli arkitekt så småningom, då behöver man både matten och slöjden.
Slöjdlärarna Hugo Larsson, trä- och metall, och Ulrica Carlson, textil, sökte en uppgift för samverkan mellan slöjdarterna. Så uppstod tanken att tillverka solstolar.
– Och idén att ha med matten kom redan i projektets linda, berättar Hugo Larsson.
Lärarna har diskuterat sig fram till upplägget, för både matematiken och det praktiska arbetet i slöjden. ”Hur ska vi få dem att förstå det här räknesättet? Hur gör vi för att de inte ska tycka att det är för svårt?” För det är ganska svårt, uppgiften är sammansatt.
– Men kan det bli mer konkret? När eleverna själva har sågat till bitarna, känner de igen måtten. ”Den här träbiten på 73 centimeter, den hör till ryggstödet …” Man kan relatera till vad man har gjort med sina händer – då sitter det bättre, säger Hugo Larsson.
I textilsalen intill arbetar Ulrica Carlsons elever med tyget som ska klä stolens ryggstöd. Ludvig Jardenius ska just till att sätta saxen i ett turkosblått tyg. Med hjälp av skräddarlinjal har han mätt ut var han ska klippa.
– Varenda millimeter är viktig, och att tyget ligger kant i kant så att det blir vinkelrätt, instruerar Ulrica Carlson.
Honär grundlärare 1–7med inriktning svenska–SO. Till det har hon läst in textilämnet och går dessutom just nu Matematiklyftet. Slöjden ger många tillfällen att praktisera matte, menar hon och ser ofta att elever får aha-upplevelser.
– Det är inte självklart att de vet till exempel hur mycket en millimeter eller centimeter är. För många är det bara ett ord. Genom slöjden hamnar det ”i kroppen”, säger hon.
En annan fördel är att eleverna blir kostnadsmedvetna, att de får insikt om att saker och ting inte är gratis i slöjden.
– Material kostar! Plötsligt frågade en elev: ”Men hur har ni råd att köpa allt det här till oss?”
De får också en känsla av att det tar tid att göra hantverk, och de växer som individer då de får se det färdiga, personliga resultatet, menar Ulrica Carlson.
Slöjdlärarna vill utveckla sin undervisning och få in mer prat om matematik i slöjden. De hoppas att det kan leda till ett ämne, ”matteslöjd”, där man kan konkretisera matematiska begrepp. Hugo Larsson har erfarenhet av det från skolor som han har arbetat på tidigare.
– Vi måste hjälpas åt mellan ämnena, för matten är väldigt svår för många elever. Jag tror att matteslöjd skulle få dem att förstå den på ett bättre sätt. Inte bara i teorin, utan också i det praktiska, vardagliga. ”Nämen, det här är ju matte!” Det får jag ofta höra från eleverna, säger han
Text: Marianne Nordenlöw
